Lyric

Genom hemsökta skogar i midnattsanda

Där grenar vrider sig och sörjer de döda

Viskningarna stiger upp från gamla gravar

En spektral dans i dödens mörka glänta

Under ihåliga träd, där nattfåglarna sjunger

Marken delar sig brett, ett svartnat hav

Ett sorl rinner genom mossa och sten

En viskande förbannelse för evigt sådd

I tystnaden av de fallna löven

Där månskenet väver sina silvertrådar

Vi vandrar vilse i oändliga drömmar

Bundna till mörkret, för alltid gift

En spektral dimma, skogens slöja

Den döljer vägen, den berättar ingen historia

Vindens klagan, ett spöklikt rop

För de som levde, för de som dog

Under grenarna av tidlösa träd

En ihålig mark som ingen ser

De hemligheter som bevaras, blodet som har spillts

De krossade hjärtan jorden har fyllt

I tystnaden av de fallna löven

Där månskenet väver sina silvertrådar

Vi vandrar vilse i oändliga drömmar

Bundna till mörkret, för alltid gift

Gläntan, ett spöke i mitt sinne

Ett fängelse där ingen vila finner jag

Förlorad i denna dystra och oändliga dysterhet

Jag kippar efter luft, flyr graven

Dessa slingrande stigar går mina tankar tillbaka

En skog född av rädslas famn

I mörker, instängd, går jag ensam

Fragment av ett förflutet en gång känt

Tystnadens tyngd drar ner mig

En fången själ börjar jag drunkna

Ingen gryning att jaga denna livlösa grå

Bara tomrummet där mina mardrömmar låg

I tystnaden av de fallna löven

Där månskenet väver sina silvertrådar

Vi vandrar vilse i oändliga drömmar

Bundna till mörkret, för alltid gift